Film 19 – Återkomsten
Denna filmen var väldigt öppen för egen tolkning. Man får veta små, små bitar av bakgrunden till handlingen och huvudpersonerna allt efter som filmen fortskrider, man blir aldrig "åtsagd" vad man som i egenskap av tittare ska tänka och tycka. Jag fann mig själv nästan konstant under filmens gång tänkandes på anledningar till varför vissa saker hände och karaktärernas livshistorier, om hur de kommit dig, vart de ska, hur och varför.
Skådespeleriet kändes också otroligt verklighetstroget, detta var verkligen inte någon kassako från Hollywood. Detta var en rysk regissörs debutfilm. En film med för mig helt okända ansikten, men vilka ansikten! Väldigt naturtroget. Det var nästan som att titta på en dokumentär, jag kunde nästan inte förstå att filmens handling var fiktiv.
För vem passar denna filmen då? Och när? Filmen bör antagligen helst ses av personer som uppskattar filmer där all action inte står i centrum. Denna filmen är verkligen lugn och tystlåten, men det är just tystnaden som gör filmen till vad den är. Men kan man inte tålmodigt och vaket sätta sig in i handlingen så rekommenderar jag att man ser en annan film. Men om man verkligen vill uppleva ett mysteriöst, spännande och förbluffande drama, då ska man se denna med ett öppet sinne och nyfiket tänkande.